|
Efter att ha varit med i skogen och upplevt hur fantastiskt
roligt och spännande drevjakt var så bestämde jag mig snabbt
för att ta jägarexamen. Under vintern tillbringade jag åtskilliga
timmar med att läsa om brunsttider och läran om ballistiken.
Våren tillbringades på skjutbanan med att få in rätta
tekniken vid hagelskytte. Vi var sju tjejer som läste till examen
samtidigt, så vi har hunnit med många roliga timmar tillsammans.
Det var inte alltid så enkelt att förklara på jobbet att blåningen på hakan inte berodde på att jag varit ute i slagsmål, utan därför att jag inte kramat hagelbössan tillräckligt hårt. Det var en helt annan känsla när hösten
kom att få gå ut i skogen som jägare och inte bara vara
åskådare. Den här dagen började ganska lugnt, Tessie
hade bekymmer med att reda ut slagen. Plötsligt dök ett hundspann
med ett tiotal slädhundar upp efter vägen. Jag hann precis få
fast Tessie innan hon hann börja driva dem längs vägen.
Skottet gick av, haren markerade träff, men fortsatte
in i skogen. Jag rusade dit och kastade mig över den skrikande haren,
fick tag i bakbenen och med några väl riktade karateslag i nacken
så var det hela över.
Vilken obehaglig upplevelse kan många tycka, men tvärtom så känner jag mig lugnare nu när jag går ut i skogen. För nu vet jag hur jag reagerar, jag gjorde ju precis enligt boken, istället för att drabbas av panik. Det var bara Tessie som misstyckte, det luktade ju matte över hela hennes hare när hon fann den. Harjakt är för övrigt en utmärkt jakt där hela familjen kan delta. Vi har flera gånger haft med oss barnen och de har fått uppleva tjusningen vid upptagen, drevet och slutligen när skottet gått av. Min dotter läser nu för att ta jägarexamen. Vi har nu utökat flocken med ytterligare en Beagle, en jakthund till matte! |